O Holy Spirit, descend plentifully into my heart. Enlighten the dark corners of this neglected dwelling and scatter there Thy cheerful beams.
Jag önskar att jag hade kunnat förändra allt som var och allt som blev men det kan jag inte. Jag önskar att livet inte såg ut som det gör just nu, att stå helt ensam under den jobbigaste tiden i sitt liv är inget jag önskar ens min värsta fiende. Det finns varken ord eller känslor för allt just nu, bara ensamhet och ett tomt skal av en människa som dog men vars kropp fortfarande lever. Om jag bara hade kunnat vara modigare och starkare. Om där bara hade funnits någon glimt av hopp och lycka, men där väntar bara tomhet, en oändlig tomhet vars mörker slukar en, förtär allt som någonsin var ljust och vackert. Människan måste vara det värsta odjuret, att kunna göra så mot någon annan, alla gör det på ett eller annat sätt därför att människan är ond och självisk och borde inte existera. Vi förstör inte bara för oss sjävla utan för allt runtomkring oss, hade jag bara kunnat födas som något annat, månen som lyser upp i mörkret eller en fågel som flyger fritt. Istället är jag dömd till undergång, leva med synder som dagligen begås och som aldrig kommer sluta.
Jag antar att i framtiden så kommer jag se detta som en utmaning som förändrade mitt liv, gjorde mig förhoppningsvis till en bättre människa, men jag vet inte hur jag ska orka gå igenom allt detta själv, att ha vänner runt omkring sig lättar alltid men mina har vänt mig ryggen under den tid jag behövde dom som mest, dom som visste vilket helvete mitt liv var men ändå stack en ytterligare kniv i ryggen på mig. Om det finns en Gud där uppe så ber jag dig att ge mig styrka att klara av allt detta och inte sjunka djupare in i mörkret som redan finns överallt runt i kring mig, ge mig styrka att än en gång finna ljuset.
Kommentarer
Trackback
